Idag är det, i skrivande stund, 11 dagar till julafton och 18 dagar kvar av året. Redan på nyårsafton börjar vi tänka på det nya året, prata om nyårslöften och tänka att nästa år, det ska bli ett bra år. Och då har vi inte ens avslutat föregående år, innan vi skålar förväntansfulla i väntan på de färgsprakande raketerna på den svarta nattduken.

Vi går varje dag och längtar till något som komma skall. I början av veckan längtar vi till fredagen, eftersom det är då helgen invigs. På tisdagen längtar vi till onsdagen då det tv-programmet går som är så himla spännande. Varje skoldag längtar eleverna till lov, eftersom det är då man äntligen får tid för annat än läxor och alla måsten. Jag ska erkänna, jag är inte bättre själv. 50 procent i skolbänken sitter jag och drömmer mig bort till framtiden, precis som många andra i skolan. Där det borde finnas massa fysikaliska enheter, fransk grammatik och psykologiska termer inpräntade i huvudet, finns det istället massa annat. Som ett återkommande moment på de flesta lektionerna kan man se flera trötta studenter titta på klockan och sjunka ner i en djup suck, det är hur lång tid som helst till lektionen slutar. Tid, tid, tid. Undrar hur världen hade sett ut om den inte existerade. Hade vi tagit vara på våra liv mer om vi inte kunnat mäta det i sekunder?

Någon gång då och då stannar jag upp och tänker, vad är det du håller på med? Vi har all tid i världen. Vi lever i ett långt utvecklat land, vi har några av de bästa möjligheterna i världen, så varför försöker vi pressa in så mycket vi bara kan i våra scheman bara för sakens skull? Vill vi ens göra hälften av sakerna vi gör? Ställ er den frågan, och jag är nästan säker på att ingen kan svara ett ärligt ja. Vi borde ta vara på vår dyrbara tid och nyttja den åt meningsfulla saker som gör vårt liv värt att leva. Du är huvudpersonen i ditt liv, det är ditt ansvar att göra det till ett bra sådant.

---

denna texten har jag skickat in till YA. fjärilar i magen...