jag vet inte riktigt hur jag ska börja.. eller sluta.. det är väll så det var mellan oss? det började aldrig riktigt och det slutade aldrig riktigt. eller slutade gjorde det kanske, det kändes i alla fall lite så. jag vet inte hur många gånger jag har grämt mig över att jag inte tog första steget fullt ut. hur många gånger jag har tänkt igenom hur det skulle bli när vi väl skulle träffas. för vi skulle träffas, ja, vi skulle träffas många gånger. men jag fegade alltid ur i sista sekunden. men inte denna gången. jag vet faktiskt inte om jag tror på ödet eller ej, men det kändes som det spelade in denna gången. vi var i samma stad, samma område. men vi träffades inte. du tittade efter mig och jag tittade efter dig, men vi såg inte varandra. mot slutet av dagen tänkte jag; nej, nu är det nog. det jag vill ska hända kommer aldrig att hända och nu är det nog. detta får bli vårt avslut, vi kommer förmodligen aldrig mer prata med varandra och vi kommer aldrig att ses. jag vet det. och äntligen tror jag faktiskt att jag kan släppa taget helt. det kändes faktiskt som en lättnad, även om det sved lite.

lev livet och lycka till i framtiden