Häromveckan var det öppet hus på Österportsgymnasiet i Ystad. Jag kommer ihåg när det var min tur, i nionde klass, att nervöst smyga omkring i den gigantiska (ja, den kändes så just då...) skolan och försöka känna efter vilken utbildning som var rätt för just mig. Var det samhälle-språk, för jag hade ju alltid tyckt om språk och det hade väl varit en utmaning? Eller skulle jag gå media eftersom jag alltid tyckt om att skriva? Det kändes iförsig lite synd att läsa media eftersom jag ändå tyckte om att studera, och jag hade ju hört att det inte var så seriöst studerande på medialinjen... Okej, vi kör en liten blandning. Det blev tillslut, efter många om och men, naturvetenskap med inriktning media. Och det blev ju, otroligt nog, helt rätt.

Jag kommer aldrig att glömma en diskussion jag hörde i den gigantiska byggnaden mellan två föräldrar och deras blonda dotter. Det handlade, såklart, om vilken linje dottern skulle välja och det stod ganska klart att hon skulle bli läkare när hon var färdig utbildad. Åtminstone var det valet redan gjort av hennes föräldrar. "Men om du ska bli läkare måste du gå ren natur, om du går natur med någon inriktning får du inte behörighet till de bästa utbildningarna." Hade de ens frågat vad hon ville? Hade någon frågat denna flicka vad hennes innersta drömmar handlade om? Jag undrar var hon står idag, om hon fortfarande lever efter sina föräldrars plan eller om hon har lyckats bryta sig loss och börjat drömma själv. Utan drömmar är man bara en halv person som lever ett halvt liv. Man lever inte, man andas inte. Det går bara på ren rutin. För att citera Mia Törnblom, bl.a. författare till självkänsla nu "En förutsättning för personlig utveckling och för att vi överhuvudtaget ska kunna utvecklas och nå våra mål är att vi tillåter oss att ha drömmar".

Mina föräldrar har i princip aldrig lagt sig i min skolgång - jag tror inte ens de var med på öppet hus den gången i nian. Detta har givetvis både fördelar och nackdelar, men jag har i alla fall fått välja, och det borde vara en självklarhet. Det är mitt liv och det är jag som ska utforma det efter mina val och drömmar. Carpe diem!

Ibland önskar jag att någon kunde, och ville, se. Inte vända bort blicken efter ett tag, utan fortsätta se, in, djupt. Inte kommentera att man har en ny tröja, att man är fin i håret, att just den ögonskuggan klär mina ögon. Utan se det där, som jag vill, att folk ska se. Och vad är det? Inte att jag har färgat håret, köpt en ny tröja och att jag har en ny ögonskugga på ögonlocken i alla fall.  

Louise säger (18:59):

Du är en pärla!

Louise säger (19:00):

var bara tvungen till att säga det till dig... :)

avslutade söndagen med filmen closer hos m. fullspäckad helg, bilder finnes på bilddagboken (när jag lagt in dom dvs). à bien töt!

dagens låt: kylie minogue - 2 hearts

bild från fredags

tjohoj. sitter just nu på webkursen. just nu snackar dom om sina *piiiip* hundar, och kennlar osv osv... 1h, 49 min kvar... gjorde förresten franskaprovet imorse, och det kändes faktiskt bra. hoppas på ett bra resultat också. var även nära att bli av med min mobil (fått en ny precis därför jag blev av med min senaste...) men f var en räddare i nöden. när ska man lära sig av sina misstag? jag och m tog lite fina höstbilder idag, dom kommer förmodligen ikväll om jag får dom tills dess. nu ska jag fortsätta räkna ner tiden till klockan nio.. ciao!

dagens låt: the perishers - come out of the shade