vi finns alltid kvar
ljuvligt är ordet!
harri var såklart också med.
sometimes
knepiga katter i stan
sjukt suddig bild den här sista (ändå har jag skärpt den två gånger..), men jag ville mest ha med den för att alla i uppsättningen finns med.
Did I say that I loathe you?
1. väska från erikhjälpen - 20 riksdaler
2. scarfs från något marknadstånd - 100 riksdaler (får ursäkta för den hemska bilden där jag råkade komma med på ett hörn)
3. vardagsskor (av märket ecco) från rk - 30 riksdaler
och nu är det lov, som är fruktansvärt behöveligt. eller vad man säger. fick förresten mvg på mediaprovet och min senaste artikel på textkommunikationen. sweet. undrar hur det gick med svenskan? nu ska jag sova. gonatt!
dagens låt: Damien Rice - The blowers daughter
but sometimes
idag är det minilördag, det firade jag med äppeljuice i matsalen. det är lov om två dagar och det ska bli skönt. jag är fullbokad hela lovet känns det som, precis som alltid. "sova kan man göra när man är gammal." nåväl, bättre fullbokad än inte bokad alls, visst? ibland säger jag en sak och menar en annan, och det är ju faktiskt ganska tragiskt. det händer ganska ofta också. nej, det är för sent för sånna här djupa saker. eller är det för tidigt? eller vad är det jag menar egentligen? äsch. jag såg förresten två filmer på jobbet idag; Råttatouile (stavning) och Kärlek på menyn. dom var bra, om någon undrade. men det var det nog inte. nu ska jag sova, det är ju trots allt en dag imorgon också. gd'night
gråskala
för skiten bara känns
dagens och gårdagens låt: Kent - Columbus
guldkorn från ullared
tavlor
ljus
planch
vinterjacka (från H&M, dålig bild men orkar inte ta ny)
columbus var mitt namn
Jag kan stå, gå eller krypa härifrån
Om det här är allt vi hinner med,
så håll mig hårt min älskling
Nu vaknar staden långsamt och jag är full igen
Snön brer ut sin oskuld för skiten bara känns
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en oändlig kontinent
ullared, gekås
bild: google
Jag ska bli en trettioårig bebis
Det här med framtiden är ju ganska intressant. Vissa vet inte var de ska bli av och andra har en utstakad plan från det ögonblick de ploppar ut från sin moder tills de tuppar av på ålderdomshemmet. En kväll efter en lång skoldag satt jag och diskuterade med mina föräldrar om var jag skulle ta vägen efter gymnasiet. Jo, men först tänkte jag ju då flytta till New York och hänga med Carrie Bradshaw ett tag och sen drar jag till Paris och spyr av alla croissanter. Min mamma och pappa tittar frågande på mig, ska inte du stanna kvar i Tomelilla? Först ville jag bara börja vrålgarva och fråga om allting står rätt till där uppe. Men sen tänkte jag, dom har ju stannat här hela livet. Dom har skaffat familj och jobb där de har bott sen de föddes. Givetvis inte på samma adress, men åtminstone i samma del av landet. Jag tänker inte sluta som mina föräldrar. Är det bara jag som har haft det som ett mantra för att överleva alla åren i skolbänken?
Jag har alltid haft drömmar, som i och försig har förändrats genom åren. När jag var väldigt liten ville jag bli frisörska, precis som alla andra flickor på dagis. Jag funderade på veterinäryrket, men insåg tillslut att jag inte fungerade så bra i närheten av blod. Det blev ingen bra ekvation helt enkelt. Ett tag gick jag och drömde om att bli djurskötare på Sea world i Orlando eftersom jag alltid älskat vattendjur. Men man blir ju lite mer realistisk genom åren och nu är det väll mest journalist jag suktar efter. Någonting inom mig skriker om att få komma ut. Lämna bakom, börja på något nytt. Någon annanstans, jag vill inte bo här. Allt här känns så välbekant, så tryggt. Jag är trött på att vara trygg. Jag vill leva det glamourösa stjärnlivet med all glans som ingår, jag vill hoppa fallskärm och slicka på randiga klubbor. Jag vill hjälpa de fattiga i Indien, jag vill ordtjafsa med en politiker och ha kuddkrig med Ola Salo. Tappar man viljan när man blir äldre? Då vill jag aldrig bli gammal. När jag blir stor ska jag bli en trettioårig bebis som fortfarande skrattar åt kiss och bajs skämt. På julafton ska jag sitta bänkad vid Kalle anka och dricka glögg tills det sprutar ur öronen. Jag ska smälla all min lön på fika och tevespel och om någon klagar skickar jag Supermario efter dem.
Egentligen så tror jag inte att så många jobbar med vad de egentligen vill när de blir äldre. Jag menar, vem går och filosoferar över livet som en busschaufför på mellanstadiet? Eller håller föredrag om hur fantastiskt roligt det skulle vara att köra sopor till tippen dag ut och dag in? Alla busschaffisar och sopgubbar ser ju praktiskt taget lika uttråkade ut som vandrande zombies, bara det att zombies inte kan köra sopbilar och bussar. Eller vem vet, det är kanske de som kallar sig busschaufförer och sopgubbar? Jag har svårt för att tro att Pamela Andersson gick runt och planerade sin porrskådiskarriär när hon gick på dagis. Jag tror faktiskt att hennes främsta förebild var Barbie och att hon fantiserade om en lika fin man som Kent, om inte ännu bättre. Vem gjorde inte det?
Framtiden är väldigt oviss, det är vi nog alla överrens om. Vi får helt enkelt se, om NY och Paris inte blir av kan jag ju alltid extraknäcka på Bo Ohlsson och börja plocka svamp. Det är väll inget fel med det...
första inlägget i kategorin alster. vi fick i uppgift på textkommunikationslektionen att skriva ett kåseri. jag är inte säker på om jag vet skillnaden mellan krönika och kåseri, men om ni tycker att det är överdrivet och humoristiskt så har jag lyckats någorlunda. tror jag iallafall. nåväl, jag hoppas att ni gillar den!
ny kategori
boogie woogie
ny layout
/maria.
don't you let it pass you by
undrar hur långt man kan pressa sig själv, hur länge man faktiskt står ut innan det brister. och vad händer när det brister? smäller det? kollapsar man? blir man medvetslös? skrämmande, men samtidigt spännande. hur långt kan man gå innan det säger stopp? vill man ens veta? ja. och nej.
band of horses - marry song
I don't have to even ask her I can look in her eyes
And thank God that I am forgiven
I thank all my friends
To say I've been truer or they forgotten
Marry my mind is to say the least
its been awful hard to just stand on my feet
I think I'll slow down if I am able
I won't drown in the ocean
For starving my place at the table
Lucky ones are we all til it is over
Everyone near and far
When you smile the sun it peaks through the clouds
Never die for always be around and around and around
How is your sister and what of your brother
Extend hellos to your father and mother
What in the world would cause you any sorrow
Like tea in your loaf
And see how I killed the wheel barrel I borrowed
Lucky ones are we all til it is over
Everyone near and far
When you smile the sun it peaks through the clouds
Never die for always be around and around and around
blir det finare än såhär?
and we'd both stay out 'til the morning light
dagens låt: james blunt - 1973
brott och straff
på tal om bilder, här kommer de från i fredags, då jag var i malmö med m och såg brott och straff. (bilder tagna av m)
söndag igen
lördagskvällen tillbringades hemma hos a & j där vi käkade falafel (sandras special) och sen gick vi på bio och såg this is england. filmen var i svartvit, men bra ändå! hoho. nåväl, nu är det söndag igen. ska ta 12 tåget till malmö för att gå en photoshop kurs med l. blir nog bra. nu ska jag hoppa in i duschen och sen käka lite frukost. ni får ursäkta det dåliga utbudet av bilder.. jag måste bli bättre på att ta med kameran. puss!
fredagskväll i malmö
förresten så damp kents nya album ner i brevlådan idag, DET är sannerligen något att fira!
fredag
bild tagen för ett tag sen hemma hos louise. e är också en sak som gör mig glad.
thoughts
vill vill vill
vill inte förklara, vill inte prata, vill bara sitta stilla. tyst. inget prat. tyst. lugn.
vill nog mest försvinna. iallafall just nu.
these days
behöver köpa ett par vinterskor, men tills jag hittar ett par hade jag gärna trippat runder i dessa. skitfina!
bild: Din sko
En svår och jobbig grej
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
gnällmaja
jamen ni vet
fick äntligen min kladdkaka igår, tack j! (och a såklart) har blivit många myskvällar på sistone. såväl som igår och idag. inget mig emot. men det hade suttit fint med ett tjusigt vinglas i handen på någon fancy fest. nåväl, vad är en bal på slottet.. nu ska jag sova. eller iallafall snart. puss!
jag har saknat en vän
dagens låt: Lars winnerbäck - tidvis
det är ju trots allt kanelbullens dag
friends may come and friends may go
köpte finaste halsbandet idag, föreställande tingeling. mycket finare i verkligheten, köpt på Åhlens för 89 riksdaler. jag är ledig imorgon, sweet. gonatt.
dagens låt: John legend - Stay with you