Ibland önskar jag att någon kunde, och ville, se. Inte vända bort blicken efter ett tag, utan fortsätta se, in, djupt. Inte kommentera att man har en ny tröja, att man är fin i håret, att just den ögonskuggan klär mina ögon. Utan se det där, som jag vill, att folk ska se. Och vad är det? Inte att jag har färgat håret, köpt en ny tröja och att jag har en ny ögonskugga på ögonlocken i alla fall.