hej mina vänner. det är söndag och helgen är snart slut. men vad gör det? ett helt lov väntar.

i torsdags tog jag bussen in till ystad där jag först tittade på lite handboll och sedan gick vi hem till c för filmkväll. i fredags åkte jag och e till malmö för en heldag av shopping och många fina saker blev det! två kjolar, två par skor, örhängen, halsband osv osv. så här mycket har jag inte handlat på länge.

igår, lördag, var det först träning som vanligt. kvällen tillbringades med att tejpa stavar och titta på sex and the city och melodifestivalen. jag tänker inte kommentera det sistnämna mer än att det var pinsamt och sorgligt. dom fina brödrarna i röd kostym var värda att gå vidare iallafall.

oj, vilket tråkigt inlägg. nåväl, så är det ibland. nu ska jag sätta på en film trorja och dricka en till kopp thé. sedan ska jag sy, har massa projekt som behöver tas tag i. ha en fin söndag, kram!

ja, alla hjärtans dag är förmodligen överskattat och mest en kommersiell grej - men när man får ett örngott som är finare än snus och tulpaner med ett fantastiskt kort så känns det ganska fint ändå. jag har haft en bra dag, och om en timme ska jag åka till ystad för filmkväll med några vänner. imorgon blir det malmö hela dagen. puss!


"för tulpaner är finare än rosor, och du är finare än tulpaner"


"du kan vila huvudet på detta örngottet när du är trött, trött på allting"

det kan visst ta stopp, vilket det gjorde.

"är du kär i henne?"
"mer än någonsin.
lite som med rymden, den är oändlig men växer ändå."

vad säger man till en pojke som håller på att förlora sin flicka som han älskar så han nästan går sönder?

imorse började tog jag bussen 07,20, vilket är förskräckligt tidigt. efter skola och träning sprang jag in på Erikshjälpen och köpte tröjan till höger för 25:-, som jag klippte av lite på och sydde en fin kant. en silvrig burk med ett hjärta på för en femma fick också följa med hem. jag har köpt en jordglob! som ni kan se på bilden till höger, den är köpt på auktionen där jag jobbar varannan söndag. den är alldeles underbar. sov så gott, puss

skriva. så naturligt, så vant för fingertopparna. ändå, tar det stopp. men jag tvingar fram det. känner en spärr så fort jag loggar in på bloggen. stänger snabbt ner. men måste tvinga, för att komma igång igen.

imorgon kommer några bilder från föregående helg och föregående vecka. det händer saker hela tiden, jag hinner inte riktigt med. men det allra viktigaste, ska ni såklart få se bilder på. som ni ser, så har jag publicerat en ny krönika som fanns med i tidningen i tisdags. så fort allting funkar, så ska jag börja blogga på YA's hemsida också, länkar såklart när detta är aktuellt. nu ska jag skriva klart mitt psykologiarbete, au revoir!

Publicerad i YA den 5 februari 2008

---

På den senaste tiden har jag funderat en hel del på mod. Vad är mod? Det är nog orimligt att definiera. Finns det en definition på modiga människor? Det tror jag inte att det finns, det heller. Jag tror att vi alla har olika föreställningar om vad mod och modiga människor är, att det kan vara allt ifrån superstjärnor till våra bästa kompisar. Det kan vara vem som helst, egentligen.

Jag kallar det för mod när en äldre dam hälsar på mig, när vi aldrig tidigare har träffats. Att skratta hjärtligt åt sig själv när man har gjort något pinsamt. När en tjej i tonåren vågar gå på bio ensam, utan en rädsla över vad folk skulle tycka. Jag kallar det för mod när man vågar testa nya saker, som aldrig förr har prövats på. Risken och tanken på att misslyckas faller i skuggan för modet, som fyller hela själen och får en att utvecklas. Jag kallar det för mod att be om hjälp, även om det går emot normen. För sanningen är den att vi inte klarar oss ensamma. Vi behöver hjälp, vare sig vi vill be om den eller inte. Men att ta av sig Jantes landslagströja, och inse att vi behöver andra människor för att orka, det är mod. Min definition av mod.

Vi behöver stryka alla föreställningar om att modiga människor bär en skinande rustning med ett svärd i handen eller flyger uppe bland molnen med blanka trikåer. Generationerna under oss växer upp med en förtrollande bild över hur den idealiska människan ska se ut, som är mil ifrån den riktiga sanningen. Det vi borde lära våra barn och småsyskon glöms ofta bort, det finns inte med i våra tankar. Vi måste lära dem, och oss själva, att alla kan vara modiga, men att det inte betyder att man nödvändigtvis måste rädda jorden från att gå under. Det räcker länge med att det är stort för en själv.

mina älskade vänner, det har hänt en sak. min inspiration, jag hittar inte den. jag försöker, försöker tills mina knogar blir vita och mina fingrar blir blå men det kommer inget ur dem. jag säger inte att jag har talang, men jag har iallafall tappat det jag hade. och jag hoppas så innerligt att det kommer tillbaka. tills dess - ta hand om er. världen är en himla fin plats egentligen, man ska bara ta sig tid för att uppleva den ordentligt. vi syns. puss!