Salar (till hela klassen): Det är 9 timmar och 52 min kvar av januari 2008, hur känns det?
Rasmus: Vem fan bryr sig?

kändes extra lyxigt att sminka sig på en sunkig skoltoalett i morse. det är en ny dag, mina vänner. njut och ta vara på den.

Publicerad i YA den 18 januari 2008

För några månader sedan var det öppet hus på Österportsgymnasiet i Ystad och nu är det dags att välja vilken linje man vill söka till. Jag kommer ihåg när det var min tur, i nionde klass, att nervöst smyga omkring i den gigantiska (ja, den kändes så just då...) skolan och försöka känna efter vilken utbildning som var rätt för just mig. Var det samhälle-språk, för jag hade ju alltid tyckt om språk och det hade väl varit en utmaning? Eller skulle jag gå media eftersom jag alltid tyckt om att skriva? Det kändes iförsig lite synd att läsa media eftersom jag ändå tyckte om att studera, och jag hade ju hört att det inte var så seriöst studerande på medialinjen... Okej, vi kör en liten blandning. Det blev tillslut, efter många om och men, naturvetenskap med inriktning media. Och det blev ju, otroligt nog, helt rätt.

Jag kommer aldrig att glömma en diskussion jag hörde i den enorma byggnaden mellan två föräldrar och deras blonda dotter. Det handlade, såklart, om vilken linje dottern skulle välja och det stod redan ganska klart att hon skulle bli läkare när hon var färdig utbildad. Åtminstone var det valet redan gjort av hennes föräldrar. "Men om du ska bli läkare måste du gå ren natur, om du går natur med någon inriktning får du inte behörighet till de bästa utbildningarna." Hade de ens frågat vad hon ville? Hade någon frågat denna flicka vad hennes innersta drömmar handlade om? Jag undrar var hon står idag, om hon fortfarande lever efter sina föräldrars plan eller om hon har lyckats bryta sig loss och börjat drömma själv. Utan drömmar är man bara en halv person som lever ett halvt liv. Man lever inte, man andas inte. Det går bara på ren rutin. För att citera Mia Törnblom, bl.a. författare till självkänsla nu: "En förutsättning för personlig utveckling och för att vi överhuvudtaget ska kunna utvecklas och nå våra mål är att vi tillåter oss att ha drömmar".

Mina föräldrar har i princip aldrig lagt sig i min skolgång - jag tror inte ens de var med på öppet hus den gången i nian. Detta har givetvis både fördelar och nackdelar, men jag har i alla fall fått välja, och det borde vara en självklarhet. Det är mitt liv och det är jag som ska utforma det efter mina val och drömmar, precis som Ni bör göra. Carpe diem - fånga dagen!